anotherlittleholeinmyheart

jag vet inte vad som håller på att hända med mig

jag förgör mig själv till synes utan anledning

om inget bra kommer ur allt det här tar jag slut nu

det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket energi för att orka kämpa när jag inte vet vad jag vill

jag skalar bort glädjeämnena ur mitt liv, ett efter ett, och nätterna känns lite mörkare och lite kallare för varje dag som går

isolering i hopp om att en plötslig styrka ska infinna sig

jag kräver syre, men det tar slut hela tiden

om det bara fanns en väg ut

om jag bara kunde hitta mig själv någonstans mitt i allt detta mörker

i nuläget är jag chanslös och om det inte förändras snart är allt över

jag tar livet av mig själv långsamt, dag för dag, och det enda jag gör nu för tiden är att vänta på att hjärtat skall upphöra att slå

väntar på att tiden ska rinna ut