no one wants forever

det enda som känns är tomhet
jag ligger i fosterställning och skakar och gråter
det är över, allt är över, och jag vill bara försvinna
om det ändå inte vore så stort, om jag ändå klarade mig utan
men det gör jag inte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0