tabletter ger bara njurskador, skära i handleden hinner man ju bara räddas, för höjdrädd för bro och för fattig för en överdos
jag märker att jag hatar livet när jag tänker på hur sakta tiden går
som om jag genomlider varje andetag och försöker stå ut ända till slutet
varje minut är flera timmar lång och vad jag än gör står tiden still
jag är fångad i det här hemska äckliga ångestframkallande tillståndet mellan liv och död
det känns som om rocky är den enda jag är helt ärlig inför
jag tror och inbillar mig att jag framstår som en ganska ärlig människa som vågar vara mig själv
men sanningen är att det är ingen som verkligen känner mig
jag börjar känna att det inte är värt längre
som om jag inte tänkt så tusen gånger förr..
det har gått för lång tid nu och det fungerar inte
samhället och alla runt omkring mig lyckades sätta kedjor på mig, trots att jag är en hurricane
och det känns som om min bröstkorg pressas samman av osynliga rep
jag vet inte vad jag vill
eller snarare vet jag exakt vad jag vill, men det är så olikt nuet att jag skakar av rädsla inför tanken
Kommentarer
Trackback
