älskling jag har hittat in från mörkret det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar en nystart jag tänker nya tankar men allt det där du föll för finns fortfarande kvar allting har förändrats men jag känner likadant

alla dagar flyter ihop till en enda stor massa som känns så svår att nå att jag inte ens försöker reda ut vad som är nu och vad som var då
jag spenderar flera timmar i sträck i ett vitt rum med vita lakan i sängen och tänker att jag inte riktigt passar in med mina svarta kläder och mitt svarta blod som forsar runt där inuti
det känns som om jag borde vara så mycket mer, men orken räcker inte till och jag vill bara blunda, försvinna in under täcken och gömma mig för att slippa delta
jag vågar inte säga nej av rädlsan att glömmas bort men jag tar själv inga egna initiativ, för sanningen är att jag egentligen inte vill
jag säger att jag ska göra saker mest för att folk ska vara tysta men när tiden är kommen ligger jag bara kvar i sängen och ser på medans alla mina löften bryts
jag önskar att jag vågade dela med mig av det som trycker innanför bröstkorgen, allt det som jag så frenetiskt försöker dränka med aktivitet
men det växer sig större och jag gräver min egen grav
jag vill inte vara med, jag vill bara ligga här och vila
jag vill bara vila för jag är så rysligt trött, jag är så trött och det enda jag vill är att få göra ingenting
om jag ändå hade mod till att säga att jag inte orkar, nej jag vill faktiskt inte träffa kompisar, nej jag vill faktiskt inte ha ett jobb, nej jag vill faktiskt inte putsa fönster
det enda jag vill är att få vara för mig själv, och göra ingenting
men så får man inte säga för då är man självisk
man måste träffa vänner om de hör av sig, annars är det som att säga att man inte tycker om dem och så är det ju inte, jag orkar bara inte träffas, så enkelt är det
jag vill bara ligga i den vita sängen med mina svarta kläder och vila tills jag inte är trött längre, oavsett om det tar flera år för mig att bli pigg igen
jag orkar inte nu, jag orkar inte idag, jag orkar inte den här veckan, jag orkar inte den här månaden, och minst av allt orkar jag prata om det, för jag är bara så rysligt trött
jag orkar inte!
förlåt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0