anotherlittleholeinmyheart

jag tänkte att bara fredrik flyttade in och blev min pojkvän skulle allt bli bra

om vi bara skaffade en hund skulle vi alltid ha en anledning att höra ihop

nu ångrar jag att vi hör ihop ens på ett enda sätt

jag tänkte att allt skulle bli som en romatisk saga så fort vi blev tillsammans

och när vi väl blev det inbillade jag mig att det också var så

men sanningen är att han fortfarande behandlar mig som förut

sanningen är att han fortfarande får mig att ligga sömnlös med tårfyllda ögon

nu har jag äntligen fått perspektiv på saker och ting och kan se det ur en annan synvinkel

jag kan förstå mina vänner som bönade och bad mig att släppa taget om honom

om jag bara lyssnat på dem hade jag kunnat undvika så mycket

jag skulle kunnat skjuta mig själv om jag inte fick vara med fredrik

nu skulle jag kunna skjuta mig för att jag var så förbannat dum en gång i tiden

jag vill bara bort härifrån och vet inte vad jag ska ta mig till

jag som en gång ville ställa mig högst upp i eiffeltornet och skrika hur mycket jag älskade fredrik har nu ett lika starkt begär att stampa sönder allt jag någonsin haft gemensamt med honom och skrika hur mycket jag hatar honom

och så får man inte säga och hata är ett starkt ord och usch och fy och skam

men om sanningen ska fram så gör jag nog det

nu när jag väl inser att han är en människa som bara stulit all min energi under hela den tid jag kännt honom

nu när jag inser att han betett sig så ruttet att jag trodde det var fysiskt omöjligt fram tills nu

nu vill jag bara glömma mitt största misstag i livet och gå vidare

nu vill jag bara bort härifrån och aldrig se tillbaka, aldrig mer träffa en av de hemskaste människor jag någonsin mött!