one more time with feeling
det känns som om jag gått runt en halv evighet och smakat på orden, försökt formulera dem så fint som möjligt utan att lyckas, så fort jag insåg att hårda ord alltid blir till en sten i bröstet så fort de tar form och blir verkliga var det bara att artikulera så korrekt jag kunde trots sammanbitna tänder.
det är slut och ingen kan hjälpa dig. och hur hög musik jag än spelar hör jag demonerna
turas om att repetera orden, de som gör för ont för att tänka på.
det är slut och ingen kan hjälpa dig!!!
jag har slitit bort de stygn som kärleken tagit hjälp av för att eliminera glappet mellan oss,
och nu förblöder vår kärlek. vi som en gång var ett blir på nytt två. jag har ägnat för
mycket tid åt att motivera mina andetag och fundera över syftet med ett hjärta.
nu vill jag vakna av att hjärtat slår så hårt att jag
nästan spyr för att jag är så kär. det är för tidigt för att fastna och sjunka ner i kvicksanden
detta förhållande och hade att erbjuda, jag vill få leva.
men det är slut och ingen kan hjälpa mig.
det som gör ondast är än då tanken var det inte värt mer än så? var jag inte viktigare?
Kommentarer
Trackback
