anotherlittleholeinmyheart

Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard

den tre år yngre versionen av mig själv som jag så desperat försöker hålla kvar vid rinner långsamt bort från min personlighet och hela min värld

livet som var så magiskt tragiskt och sorgligt vackert har blivit till ett mediokert låtsasliv som jag mer än hatar, jag avskyr det och finner det rent ut sagt motbjudande

den 16 år gamla versionen av mig skrev att "det är ju bara på låtsas, det är inte på riktigt" om hennes självdestruktiva beteende och att hon väntade på att allt skulle bli jättefint en magisk dag.

ibland undrar jag om den dagen kommit, om jag kanske bara inte märkte det, eller om jag fortfarande väntar

jag vet inte

som om jag genomlider varje andetag och försöker stå ut ända till slutet

varje minut är flera timmar lång och vad jag än gör står tiden still

jag är fångad i det här hemska äckliga ångestframkallande tillståndet mellan liv och död

det känns som om rocky är den enda jag är helt ärlig inför

jag tror och inbillar mig att jag framstår som en ganska ärlig människa som vågar vara mig själv

men sanningen är att det är ingen som verkligen känner mig

jag börjar känna att det inte är värt längre

som om jag inte tänkt så tusen gånger förr..

det har gått för lång tid nu och det fungerar inte

samhället och alla runt omkring mig lyckades sätta kedjor på mig, trots att jag är en hurricane

och det känns som om min bröstkorg pressas samman av osynliga rep

jag vet inte vad jag vill

eller snarare vet jag exakt vad jag vill, men det är så olikt nuet att jag skakar av rädsla inför tanken

ena sekunden gör vi slut och sen går det inte mer än två sekunder innan vi sitter och pussas och torkar varandras tårar och säger att vi ska vara tillsammans för alltid

våra hjärnor säger att vi absolut inte kan vara tillsammans

men våra hjärtan slår som ett och de vet att vår kärlek är starkare än allt annat

vi gråter och skrattar och gråter lite mer och pussas och skrattar

fredrik: vår kärlek kommer vara förevigt, och när vi dör kommer vi sitta tillsammans på ett vitt moln och äta körsbär och du kommer ha stora vackra änglavingar precis som du borde eftersom du är en ängel

jag: *springer och hämtar utklädningsänglavingar* vi kan vara änglar redan nu, man måste inte dö för att sitta på molnen

och allt känns som på film för sovrummet vi befinner oss i är helt vitt och badar i solljus och världens andas av lycka och det känns så fånigt att ens prata om att inte vara tillsammans

men sen dör känslan ut och vardagen kommer och slår oss blodiga, det vackra går sönder och jag förlorar hoppet

alldeles snart slutar fredrik jobba.. klockan är cirka tio i elva och det är måndag

jag laddar upp med en cigg och när han kommer hem packar vi ihop en liten väska till brädden fylld med filtar, vin, öl, breezers och smirnoff.. vi skall tömma kylen på alkohol i en närliggande lekpark och prata igenom livet ännu en gång och förhoppningsvis komma fram till något nyttigt

det är bara jobbigt att veta hur allt måste bli när vi egentligen inte vill det

men han är den jävligaste människa jag någonsin träffat

har aldrig kännt någon som fått mig att må så dåligt

jag går med ångest nästan hela dagarna bara för att han är så otrevlig

ibland riktigt elak till och med

jag vet inte riktigt vad det här innebär

jag vill ju flytta, säger det till honom men han tar mig inte på allvar

det enda jag får höra är att jag är för misslyckad för att kunna klara av att bo själv

att jag aldrig kommer kunna få jobb för att jag är till och med för dum för att få jobba på samhall

och det kommer inte finnas någon annan som kommer vilja vara tillsammans med mig för att jag är så fet och äcklig

jag älskar fredrik, men det känns inte längre som att det finns någon anledning till det

denna låt säger det ganska rakt på sak, you lost me..

det sjuka är att jag väntar, står ut, ber varje dag om att det ska bli bättre

jag sitter och väntar på att han en dag ska vakna och vara förändrad, säga "älskling jag har insett hur mycket du betyder för mig, jag vill inte förlora dig, jag gör vad som helst för att få ha dig i mitt liv för jag vet verkligen inte hur jag skulle kunna vakna om det inte var brevid dig, förlåt för att jag behandlat dig så dåligt, jag lovar att behandla dig med den respekt som du förtjänar!!"

och att han ska kämpa för att få ha kvar mig

men han gör aldrig det

jag bara sitter och väntar på något som jag mer och mer inser aldrig kommer ske

hur länge orkar man hoppas på något som aldrig kommer att ske?

han har ont i benet och haltar, vill inte röra på sig och gnäller om man försöker undersöka honom

sättet han tittar på mig får mig att vilja gråta

har spenderat ett bra tag åt att googla runt och leta information

en del saker jag hittar är lugnande och stavas "träningsvärk" , "växtvärk" och "vila några dagar så går det över"

men det mesta får det att knyta sig i magen på mig, varav det värsta nog är "skelettcancer" , "alltid dödlig utgång efter mellan 6 månader upp till max 2 år beroende på hur man behandlar och hundens skick"

jag skakar och har redan korrigerat stavfel cirka femtio gånger på denna lilla text

jag hoppas bara av hela mitt hjärta att det inte är något allvarligt

jag måste vara redo

jag vägrar stå här som ett hjälplöst offer när det tar slut mellan mig och fredrik

(och slutet är nog väldigt nära nu..)

och fredrik vet ingenting..

vi blev hemskt rädda

detta är absolut inte bevisat men jag skall snarast boka en tid på um och gå och kolla läget

jag och fredrik brukar visserligen vara väldigt nojjiga så förmodligen är det lugnt

ingen behöver få panik och utbrott för jag kan absolut inte skaffa barn nu

så oavsett hur läget är i min livmoder just för tillfället så kommer jag vidta åtgärder för att mina föräldrar skall slippa bli mormor och morfar innan de ens hinner fylla 50..

i alla fall gav det mig en tankeställare;

så även om jag inte planerar att bli mamma inom den närmsta tiden känner jag att en hel del förändringar är nödvändiga

jag har därför gjort upp en liten lista vars punkter en efter en skall bockas av

♥ skaffa ett jobb

för barn är något jag verkligen av hela mitt hjärta vill ha

bara inte just nu, med tanke på hur vår livssituation ser ut just nu

men för att jag och fredrik när vi känner oss redo skall kunna skaffa ett litet hjärta att ta hand om är det nog klokt att börja sin planering i god tid tror jag

jag väcktes efter alldeles för mycket sömn av att min kärlek låg och pussade mig på kinden och pannan

vårat alldeles vita sovrum badade i morgonljus och jag kunde bara le

när jag var tillräckligt vid medvetande och förhört mig om tid på dygnet och annat fånigt sa kärleken att eftersom det var så vackert väder borde vi fika på stan

vi gjorde oss i ordning och satte oss på busshållsplatsen, jag la upp benen i hans knä och han höll om mig

när vi kom till stan bestämde vi oss för att vi hellre äter halvt ihjäl oss och gick på buffé och åt friterad kyckling och nudlar tills det rann ut ur öronen

jag vågar vara mig själv och känner mig så trygg, jag älskar honom så mycket men ändå vågar jag vara ett matvrak och rapa när jag druckit för mycket cola utan rädsla för att han skall tycka illa om mig, jag är trygg i tanken och vetskapen om att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom

när jag fyllt på talriken och kom och satte mig sa han att jag hade sett så allvarlig och koncentrerad ut när jag hade plockat för mig av maten

när vi gick ifrån restaurangen, några kilo tyngre gick vi och klagade på hur feta vi var och jag sa att alla människor säkert tittade på oss och tänkte att vi var ett sånt där jättekonstigt par där pojken är lång och smal och skitsnygg medans tjejen lider av fetma och har pojkhår och är allmänt skev

min kärlek pussade på mig och sa att de tyckte dom nog inte för jag är världens finaste

sen var han tvungen att åka till jobbet och jag var tvungen att gå på möte, jag ville inte säga hejdå, jag fylldes av ångest när jag tänkte att han skulle försvinna bort från mig, men det sa jag inte, jag bara pussades och kramades och önskade honom en bra dag på jobbet och när vi gick åt våra olika håll vände jag mig om för att se på honom, han är så vacker

efter mötet åkte jag hem och tog lill-hjärtat med ut på promenad i skogen med sin lilla kompis och dennes matte

de fick springa sig trötta och var söta att se på, min lilla kille gnällde medans han jagade den andra hunden eftersom den andra hunden var så överlägset snabbare av han inte hade en chans att hinna ikapp

så fort jag kom hem la jag mig för att vila en liten stund, sen vaknade jag inte förrns fyra timmar senare av att telefonen ringde

sen satt jag lite vid datorn och pratade en stund i telefon med en fin och saknad vän

snart kommer kärleken hem från jobbet och då kanske vi ska åka på drive-in bio om vi orkar, jag ska jobba tidigt imorgon så jag hoppas att jag inte dör av trötthet då i så fall

nu sitter jag dock bara och räknar ner tiden

kom hem nu älskling <3